Leva Tillsammans

LAM-diagnostiserad – hur kan du hjälpa dina nära och kära?

Hur kan man hjälpa någon att förstå en LAM-diagnos? Det finns naturligtvis inget enkelt svarpå frågan. Med en LAM-diagnos kommer krav på extra tid, energi och kanske också finansiella resurser. Både du som LAM-patient och dina anhöriga kan känna både förtvivlan och rädsla inför framtiden.

Det finns flera saker som man kan göra för att försöka hålla en sund inställning till LAM-livet, lindra rädslan och lindra den känsla av maktlöshet som man kan känna. Här följer några förslag för hur både du och dina nära och kära kan pröva.

Skaffa Kunskap.

Kunskapär ett kraftfullt verktyg, som kan vara nyckeln till att klara av situationen.

Håll kommunikationen öppen.

Om man drar sig undan från andra leder det lätt till en ökad isolering, som kan göra att det känns svårare. Om man får en öppen dialog om situationen, kan det underlätta och ge lindring av rädslan och ångesten.

Upprätthålla en hälsosam livsstil.

Att en hälsosam livsstil med rätt kost och regelbunden motion hjälper till att förbättra energin och livssynen är känt. Försök att hitta skonsamma aktiviteter som du och din älskade och dina nära kan göra tillsammans.

Granska dina mål och prioriteringar.

Tala om vad som verkligen är betydelsefullt för dig och fokusera på dessa områden. Undvik eller minska på de aktiviteter, som inte är av så stor betydelse och tar för mycket av din energi.

Försök att upprätthålla en normal livsstil.

Ändringar kommer att bli nödvändiga, men ta ett steg i taget. Om du skall orka finnas där för dina närmaste, är det viktigt att du tar hand om dig själv så gott det går med hjälp av att:

öva avslappningstekniker såsom meditation eller yoga.
dela dina känslor med någon du litar på, till exempel en kurator, psykolog eller en religiös/andlig rådgivare.
föra dagbok för att organisera dina tankar.
tid för dig själv, även om det bara är 10 minuter om dagen.
fortsätta med arbete och fritidsaktiviteter så mycket som du orkar.

Leva tillsammans, med LAM

Det kan gå alldeles utmärkt! Det är så oerhört individuellt hur vi alla mår och hur progressen ser ut. Men det är en konst att gemensamt anpassa sig utifrån var man befinner sig i sjukdomen. En del mår bra fram till 50-60 års-åldern. Andra börjar få stora problem i 30-årsåldern under en intensiv period i livet med familj och jobb.

Om du har erfarenheter som du vill dela med dig av är du välkommen att kontakta oss.
Kanske kan just din historia och dina tankar hjälpa andra.